Jag såg den här frågan på sweddit idag: How cashless is Sweden?. Och det fick mig att börja fundera, har ni någonsin stött på problem på grund av butiker (eller annat) som inte tar emot kontanter? Jag har inte själv stött på några problem annat än den gången jag faktiskt fick använda kontanter och inte kände igen de nya mynten så jag fick lite känslan av att vara utomlands. Jag kan ju tänka mig att det blir problem den dagen digitala system kraschar men tror inte det kommer göra att gemene man samlar en hög kontanter hemma.
Det är sant det hände mig också någon sommar när jag skulle köpa mjukglass, men som tur var fanns det fortfarande bankomat kvar i närheten.
Smidigheten i kontantlöst är något jag själv skulle älska, men i så fall tror jag som du säger att det måste lösas på en högre nivå först. Frågan är vad det skulle vara om det inte är kontanter som är backup.
System som tillåter offline-transaktion upp till ett visst värde vore ju något som kan funka för kortare avbrott. Viktigt med balansen där då mellan att vara tillräckligt tillåtande för att vara värt något, men tillräckligt begränsande för att inte gå att missbruka genom övertrassering via besök på flera platser.
För längre kriser skulle det ju inte behöva var något så sömlöst dock. I en kris handlar det ju om att tillgodose basbehov framförallt. Eftersom vi redan har unik identifierare för varje person i form av personnummer skulle man ju kunna jobba med någon sorts statligt garantisystem för att handla på krita med personnummer styrkt av någon identitetshandling (alltså att butiker tillåter att du handlar på kredit, och staten funkar som garant för om det sen visar sig att du inte kan betala).
Inte tänkt igenom det här på djupet direkt utan bara spånar fritt kring första tankarna som bubblade upp till “ytan” så att säga ^^